Igår kom beskedet att Västerås får behålla sin talangfulle center Patrik “Bulan” Berglund. Beskedet var hur välkommet som helst i Västerås, men som också borde vara en tydlig signal till unga talanger i landet. Idag kom beskedet alla Djurgårdare hoppats på. Patrik “Bengan” Hörnqvist stannar kvar i Djurgården.
Jag vet att det finns allt för många talanger som tyvärr får allt för många dåliga och svagt underbyggda råd av sin omgivning och drar vidare utan att tjäna något sportsligt på kuppen. Skall man ta nästa steg, måste man vara redo. Det är inte alla. Hur rolig var egentligen den här säsongen för den i fjol så hypade Johan Ryno? Visst fick han spela i Elitserien, men Frölunda skickade honom inte bara till Timrå och AIK för att han skulle få lira. Ryno fick till och mer lira i Frölundas J20-lag. Det var väl knappast detta scenariot som lockade honom från Oskarshamn till Göteborg?
Hur roligt hade Dennis Persson som lämnade allsvenska Västerås för Djurgården? Dennis hamnade under större delen i den serie han lämnade. Nu spelade han i Almtuna och Nyköping. I Djurgården blev det mer spel i J20-laget än i Elitserien för Dennis. Djurgården har riktigt bra juniorer, men var det det som lockade honom till Djurgården? Svaret på den frågan är givetvis nej och inget annat.
Niklas Bäckström slog igenom ordentligt ifjol, och fick avsluta säsongen med VM-guld och blev draftad av Washington Capitals. Men han fattade helt rätt beslut förra sommaren då han skrev på för Brynäs, och jag tror inte alls han har någon anledning att ångra det beslutet.
Tålamod, vilja och ambition i en bra blandning kryddat med bra/vettiga råd från folk som enbart har spelarens bästa för ögonen är det bästa. Att ha en agent, eller andra som som pushar på för att man snabbt, och tyvärr ofta alltför bekvämt skall ta sig uppåt i serierna är ingen större hit. Det finns en hel del att lära av “Bulan”, Bengan” och Bäckström.
