Bägge lagen har nått Stanley Cupfinal de senare säsongerna, men dit är det en lång väg för Ottawa Senators som i åratal varit laddade med en offensiv utöver det vanliga, och dessutom spelat en härlig hockey.  Men; nästan bara under grundserien. Ottawa har inte fått till det på den nyckelpositionen i mål, och nuvarande startern Martin Gerber är ifrågasatt. Försvarslinjen har tappat viktiga pjäserna Wade Redden och Anderj Meszaros, och nu har Senators blueliners måste få ett och annat frågetecken att förvandlas till utropstecken.

Det är fortfarande i anfallslinjen som de starkaste korten finns. Daniel Alfredsson kan vi snacka om i en vecka. Men jag säger; titta på siffrorna. “Alfie” har 847 poäng på 853 matcher. Say no more. Dany Heatley är i sina bästa stunder en av ligans stora anfallare. Jason Spezza är okay, men har en hel del kvar att bevisa innan han blir den stjärna han pekats ut som. Mike Fisher är även han en stabil poängplockare, men sedan tunnas det ut. Jarkko Rutto, Chris Neil och Dean McAmmond har både kvalitéer och rutin men, det är inte spelare som leder ett lag långt i Stanley Cup. Nye coachen Craig Hartsburg är intressant. Hartsburg har varit med på absolut högsta nivå som spelare, har jobbat sig upp som coach och har ett bra rykte bland coacherna i USA och Canada. Men; det är många som undrar om den här upplagan av Senators kommer att glädja sina fans som så intensivt vill ha en Stanley Cupparad till Canadas huvustad. Det är mycket som skall fungera innan det är paraddags, och det är många saker som kan gå riktigt galet också. Men det skall bli oerhört intressant att få sätta sig i Globen och titta på “Sens”.

Det fanns tid för en uppskattad och trevlig lunch tillsammans med Hasse Särkijärvi, som mitt i förberedelserna inför kvällens viktiga match tog sig tid. I sällskap med klubbdirektören P-A Israelsson berättade han om klubbens jobb nu och inför framtiden. Det var en intressant diskusstion, och går nu föreningens planer i lås känns det som att man kan ha något på gång där uppe i norr. Den givande torsdagen avslutades med en spännande match i Skellefteå Kraft Arena mellan Skellefteå AIK och Färjestad. De flesta gick nöjda och belåtna hem från matchen. Fattas bara annat efter den viktiga 3-0 segern över Färjestad.  

Andreas Holmqvist bör nog sätta sig ner ett tag och fundera över sin framtid, för det känns som hans karriär är framme vid ett vägskäl. Nu gäller det att ta rätt beslut, att göra rätt saker. Nu är det hög tid att lyssna på vettigt folk i hans omgivning. Det finns saker som är så mycket viktigare än pengar just nu. För nu kan det faktiskt gälla hur resten av karriären går.

Ett vettigt alternativ kan vara att flytta hem till Stockholm igen. Djurgården behöver i mitt tycke en bra back, och om nu Andreas tar skeden i vacker hand så kunde moderklubben Djurgården vara ett utmärkt alternativ för att få till stånd en nödvändig omstart i karriären. Bra träningar, hemtam miljö, och säkert en hel del speltid med familj och gamla kompisar på nära avstånd. Men det viktigaste är ändå vilka funderingar och beslut som Andreas och hans närmaste tar den närmaste tiden. Något kommer att hända. Frågan är bara vad? 

Dahlén har massor av rutin som spelare, men nu är han tränare, ansvarig tränare till och med och det är något annat. Var har rutinerade tränaren Janne Karlsson, som Frölunda håller så högt hållt hus när det gått snett? Var har sportchefen Kent Norberg, som handplockats till Göteborg med stämpeln att vara mästervärvare bland sportcherna i Elitserien varit medan tidningarna har tryckt den ena jobbiga rubriken efter den andra?   

Årets Brynäsupplaga lyser just nu av framgång och glädje. Man har hittat ett spel som passar klubbens spelarmaterial bra och inte minst kan man konstaterat att lagets nyckelspelare levererar. Inte minst gäller det de unga målvakterna. Dom ser riktigt bra ut.  

Men jag undrar varför i helskotta Björne så ofta måste dra upp gammal dynga till ytan? Hade jag idag varit ledare i SSK hade jag tagit en kopp java och ett snack med Björne och bett honom att en gång för alla lägga det förgångna i en gammal låda, tejpa ihop eländet med dubbla lager och skicka bort lådan långt, långt bort. Jag är ganska övertygad om att fler än jag tycker det numer är ganska tröttsamt att höra den Bjurlingska klagosången ännu en gång, och dessutom tjänar det inget till. Mitt enkla råd är; gå vidare, det förflutna kan ingen göra något år, håll huvudet högt, visa ute på isen att du är en förbaskat bra keeper. Om nu fortfarande revanschens låga brinner starkt… Ja, ta då och slå alla belackare där det känns som mest. På anslagstavlan. Det räcker långt.