Fick nyligen detta mail från en Frölundasupporter:
Hej Wikegård!
Har du något emot Frölunda? Du verkar gilla rejäla sågningar av laget så fort du får tillfälle. Frölunda har under de senaste säsongerna varit ett av landets mest framgångsrika lag. Ändå kan man tro att det mesta är fel i klubben. Tacksam för svar.
”Indianen”
Hej själv!
Tack för mail, och en rak fråga. Mitt svar är…Nej, jag har absolut inget emot Frölunda. Jag är däremot lite undrande och kritisk över de vägval man gjort de senaste säsongerna. I korthet: Frölunda har alla, precis alla grundförutsättningar att bli en topp 3 klubb i Europa. En härlig arena, som dessutom är till bredden fylld av en positiv, kunnig publik som gör matcherna till en fest. Det finns en stark ekonomi i klubben, det finns en juniorverksamhet som få lag ens varit i närheten av. Göteborg har ett brett utbud och är dessutom en trevlig stad att bo i, så rent socialt finnas knappast några hinder att få spelare att trivas i stan.
Men; jag tycker att Frölunda till alltför stora delar har glömt bort vad det är som gjort laget bra och framgångsrikt. Man måste alltid gå vidare i utvecklingen, men man måsta dra lärdom av och behålla det som gjorde att man fick framgång. För Frölundas del var det att lagbygget var bra. Man hade en stomme i bra ålder och med ett bra driv. Man kryddade med ett antal bra importer som tillförde spets i laget, och man hade dessutom ett antal unga spelare i truppen (ur de egna leden, och därmed hade man per automatik känsla för klubbmärket på tröjan) som fick speltid, jagade som tusan på träningar och matcher. Man ville/skulle ha speltid. Detta satte faktiskt en hälsosam press på de mer etablerade spelarna i truppen. Nu för tiden hamnar fler och fler duktiga juniorer utbildade av Frölunda som spelar i de kanadensiska juniorligorna. Det kan väl ändå aldrig vara meningen med verksamheten? Frölunda har i årets lag har lite väl många spelare som redan nått zenit i karriären. Dom är fortfarande bra, men dom blir inte yngre, snabbare, bättre eller produktivare. Men förmodligen är dom minst lika dyra i lön som när man var på topp. Importerna är lite för många, och det är ju inte direkt Kallio-klass över ett par av importerna som kommit till laget på senare år. Jag saknar något som liknar en tanke i hur man värvar ihop laget, speciellt med tanke på att det är inte det tunnaste lädret av elitserielagen man har tillgång till. Och det är nog en och annan spelare i årets trupp som tycker att dom får för lite istid. Jag skulle kunna hålla på i flera timmar till, men avslutar med detta. Jag läste häromdagen i GP ett uttalande av Frölundas VD Mats Ahdrian, om den kommande förändringen i klubben, gällande en General Manager i klubben. Det Ahdrian berättade var det absolut bästa som kommit från Frölunda på ett par år. Det går helt i linje med hur jag ser på hockey på elitnivå och för en klubb med de ambitioner och förutsättningar som finns i Göteborg. Klart och tydligt deklarerat vad Frölunda står för. Hur verksamheten skall bedrivas. Ingen äggröra i organisationen. Jag blev faktiskt glad när jag läste vad som är på gång i Frölunda. För jag tror att det är rätt och ett stort steg på vägen till framgång. Och jag tror att Frölunda kommer att få efterföljare inom kort. Hoppas detta besvarar din fråga.
Vänligen NW
Erik Krantz har hört av sig med en fråga. Vi tar hans mail rakt upp och ner. Tjenare Wikan! Jag har en lite request åt dig, nämligen att när våra elitserielag så sakta fyllt trupperna att du gör en ranking av de olika sportchefernas och klubbarnas jobb under Sillyseason. Helt enkelt gör en lista på vilka du tycker har gjort de bästa värvningarna totalt. Detta med motiveringar såklart! Det är ju nu sportcheferna sliter som aldrig förr. Dem förtjänar ju lite ris eller ros dem med! Så när du är klar med hockey-vm och extrakneget på kvällsblaskan så vore det schysst om du satte dig en kvart eller två med detta. Det tycker jag vore intressant läsning. Keep up the good work.
Wikegård svarar:Det är inte helt lätt att sätta en ranking. Speciellt inte i juni. Först och främst av den anledningen att det finns en massa faktorer med i spelet. Det kan finnas de sportchefer som gör ett lika bra jobb som många andra, men det finns ju något som heter budget också. Sedan kan man ju landa ett antal namnkunniga spelare, men om dom lyfter laget, eller är värda sin lön är en annan fråga. Så rankingen som sådan ber jag att få vänta med. Det får bli lite kommentarer den här gången.
Johan Hemlin (Linköping). Hemlins pluska är rejäl, och den skall han handla spelare för. Har dragit in Tomas Surovy och Mattias Weinhandl tillsammans med Andreas Pihl. Dom spelar inte hockey bara för att det är roligt skall jag be att få tala om. Det skall bli intressant att se om lagbygget fungerar gnisselfritt. I fjol hade man också ett namnkunnigt lag, men det var långt från gnisselfritt under större delen av säsongen som ni säker minns. Det har man inte råd med ett år till. Då händer det nog mer grejer i Linköping. Nu måste Hemlin & Co ersätta Magnus Johansson, Mikko Luoma och Andreas Holmqvist.
Erik Holmberg (Modo). Fick en drömstart på nya jobbet, med SM-guld och massor av publik i hemmahallen. Fortsätter på linjen att ta hem gamla Modo-spelare till Ö-vik. Har ett tacksamt läge de närmaste åren eftersom de spelare man värvat hem rimligtvis bör ha ett par fina år kvar som spelare. Men om, jag säger om, Modo skulle bli av med Timander och Krizan runt midsommar, då gäller det för Holmberg att hitta ersättare. Fullgoda sådana. Finns det en plan B?
Hans Huszkowski (Luleå). “Husse” är färsk på jobbet, och har en tuff uppgift framför sig. Måste fylla luckan efter Micke Renberg, och dessutom kastar ju allt annan negativ yrsel sin skugga över föreningen. Jag gillar värvningen av friskusen Niklas Hjalmarsson som dock kommer att spela i Chicago nästa säsong. Men hela situationen i Luleå just nu ser mest ut som ett enda frågetecken. Hasse har en tuff uppgift framför sig.
Jan Järlefelt (Djurgården). “Järlan” är tillbaka i Djurgården igen, men nu i rollen som sportchef. Börjar jobba när skolan är slut för året och i ett skede då Djurgården har laget i stort sett är klart. “Järlans” jobb blir förmodligen att hitta spelare som kan vara intressanta för Djurgårdens framtida lag. Några större värvningar är knappast troligt i dagsläget. ”Järlan” får uppdraget att nosa upp nästa “Bengan” Hörnqvist bland massor av unga spelare. ”Järlan” har en stor utmaning framför sig.
Christer Kellgren (Frölunda). Hade säkert huvudvärk under hela fjolåret, men har i år satsat på säkrare kort än fjolårets rassliga skörd. Andreas Holmqvist kan få ett lyft i Frölunda. Tukka Mäntylä, Jonas Nordqvist har spelat i Elitserien tidigare och kommer att tillföra laget betydligt mer än några av de spelare som rekryterades i fjol. Men laget har en kärna av spelare som håller ett tag till men även dom åldras. När börjar Kellgren byta ut dom? Men årets Frölunda gör inte om fjolårets dystra säsong. Peo Larsson (Skellefteå). Har landat Micke Renberg som var less på Luleå, vilket var nödvändigt när Wernblom gick tillbaka till Modo. Men jag tror inte att Skellefteå kan locka till sig några större svenska spelare. I år heller. Det får bli som vanligt, allsvenska spelare, finnar och andra importer i laget. Lee Goran kan däremot bli en intressant bekantskap. Men man har en jäkla massa spelare som tillför laget bredd i massor, men ingen större spets. The same old song.
Håkan Loob (Färjestad) Har landets fetaste pluska, bra näsa för vad som händer och förmodligen det bästa kontaktnätet av alla sportchefer. Brukar alltid få spelarna att trivas i Färjestad. Loob kommer säkert att vara vaksam och bra att beräkna när det blir dags att säga adjö till lagets åldrande stjärnor. Misslyckas mer eller mindre aldrig. Bra att hitta fullgoda ersättare till flyktade spelare (och spelare man blir blåsta på av NHL). Färjestads viktigaste person. Som vanligt.
Kent Norberg (Timrå) Lyckas med att få starka namn till Timrå. Både svenska och utländska namn landar han i Timrå. Norberg har även lyckats med att få unga lovande spelare (typ Oscar Sundh) till Timrå vilket ger laget en extra dimension. Har med säkerhet inte gjort sin sista stora värvning. Gör han ett fortsatt bra jobb lär han bli intressant för andra klubbar.
Stefan Nyman (Södertälje) Nyman är “rekryteringsanvarig” och ingen sportchef i vanlig ordning i SSK. Nya elitserielaget måste förstärka truppen inför säsongen, och då får man titta på importer. Man lär säkert inte hålla på med så mycket “wheeling & dealing” som under Mats Hallins tid i SSK, men det lär säkert hända grejer i SSK. Landade nyligen Björn Bjurling, som lär vara väldigt motiverad att göra bra ifrån sig i SSK efter två säsonger utomlands. Drömmer säkert om att signa Dick Tärnström. Men det stannar bara vid drömmar. Räkna inte med några större namn i SSK i år.
Janne Simons (Mora). Janne Simons får som vanligt inte en enda svensk spelare av rang till sitt lag. Men det finns gott om finska och tjeckiska spelare som vill till Elitserien. I dessa vatten fiskar Simons, och han gör ett och annat fynd bra nog att hålla Mora kvar i Elitserien. Har dock haft en jäkla förmåga att få till sig stora namn. Att knyta till sig Marian Hossa och Pavel Brendl är bra gjort. Att behålla dom är en omöjlighet. Men Simons vill gärna slå de stora pojkarna på fingrarna. Och vara kung Simons den ende i Mora. Ingen blir större än Janne Simons i Mora. Det kan kosta i slutändan.
Fredrik Stillman (HV71). Har även han en fet bunt pengar att handla för. Har varvat att få in bra spelare typ Jan Hrdina med ett par riktigt tveksamma signingar som Pat Kavanaugh. Men ett par importer har klickat och lämnar HV71 vilket är lite ovanligt. Stillman har en bra trupp men HV71 har guldambitioner och sportchefen och tränarna måste ha näsa för att få rätt spelare till laget. Stillman som är relativt färsk har förmodligen ett tag till innan han jobbar upp rätta kontaktnätet bland alla agenter.
Micke Sundlöw (Brynäs). Har gjort lika stor nytta för Brynäs som sportchef som den fine målvakt han var en gång i tiden. Har växtin i rollen mer och mer och tillsammans med Boork har dom lyckats att utvecka unga spelare när dom kommer till Brynäs. Sundlöws arbete är en viktig hörnsten i byggandet av nya Brynäs, som sakta men säkert ser ut att växa sig starkare och starkare. Jag är imponerad över Brynäs lyft, för idag är man i ett betydligt bättre skick än för 3-4 år tillbaka i tiden.
Morsning Wikegård! Jag brukar vara inne på din blogg och läsa. Men jag är även spelare, och följer dina och många andra experter i olika forum. Men min fråga gäller din nyligen påbörjade karriär framför kameran på Expekt. com. Hur allvarlig är den egentligen? Hälsningar Hasse i Högdalen.
Tack för mail Hasse! Först och främst, det är ingen karriär som skådis. Det är bara ett par reklamspottar för Expekt, som förhoppningsvis har en doft av humor i sig det är frågan om. Dessutom skall jag avslöja att det inte alltid är mig du ser på filmerna. I reklamfilmerna ser du en kille som har en enorm hockeyabstinens som du säkert ser….
Nej, min karriär består just nu är att vara föreläsare, hockeykommentator på SVT, tippare på Expekt samt att jag tillsammans med en kompis driver en golfrestaurang. Fortsatt trevlig sommar! Niklas W
